Bilar är hårda - barn är mjuka

Ett tag bodde Bodil Malmsten i Frankrike. Alla som har varit i Frankrike, vet hur de kör sina bilar där. Det är mer tuta och kör än i Sverige. Här kör vi. Tutar gör vi enbart när det verkligen är fara å färde. Om man så säger. Hur vi kör jämfört med fransmännens sätt att köra, går att få en uppfattning om genom att enkelt inspektera våra bilar, och sedan göra det samma med deras. Vid en snabb anblick ser man ganska snart att fransmännens bilar har krockskador, många fler än vad våra har. Inte så konstigt då deras temperament är snäppet hetare än vårt nordliga. Det skulle ju kunna bero på att de inte reparerar sina bilar, i och för sig. Oavsett om de reparerar sina bilar eller ej, har de fler krockskador än vad vi har.

Vi i Sverige är trygghetsnarkomaner

Det är ganska intressant att jämföra vårt sätt att handla och tänka med människors sätt att tänka som bor i andra länder. Vi har ju lag på cykelhjälm, vilket man har i få andra länder. Vi har skyltar och uppmaningar som ber oss se upp och akta oss för diverse olika saker i trafiken, på allmänna platser, på tågen. Lite som i Tyskland, tänker jag. De har också samma säkerhetstänkande som vi i Sverige. Och det är något att vara riktigt tacksam över. Det skulle ha varit många fler som hade skadats, eller till och med dött i "onödiga" olyckor utan alla varningar, och utan säkerhetstänkandet. Ta det här med barn i bilar till exempel.

Barns säkerhet i första rummet - alltid

Sverige var bland de första länderna att införa obligatoriska bilbarnstolar. Barn behöver ett alldeles eget skydd om bilen skulle krocka. Helst ska de ju också åka baklänges för att undvika whiplash-skada vid en eventuell krock. Det samma gäller vid andra funktioner och möbler som är anpassade för barn, som spjälsängen där barnet ska sova i. De är byggda så att barnet inte ska kunna ta sig över vid en tidpunkt när de inte förstår sin egen säkerhet och inte ramla ur sängen.

22 Sep 2017