Det är märkligt detta med trender. Det går trender i allt. Har ni märkt det? Nu tänker jag på politiken och hur vi behandlar våra ungdomar i samhället. Ska de straffas om de begår brott? Ska de få vård? Och vilken slags vård ska de få? På 1970- och 1980-talet talade man endast om ungdomarnas sociala uppväxt som orsak till att de mådde dåligt, om de nu mådde dåligt. Man gick i psykoanalys och letade efter barndomens trauman och svaret blev att bearbeta barndomen och den vägen behandla psykisk ohälsa. På 1990-talet kom sedan den biologiska förklaringen till ungdomars ohälsa. Borta var orsakerna i den egna barndomen, istället har medicinen och vården sökt orsakerna i hjärnans beskaffenhet. Svaret har därför blivit att medicinera bort psykisk ohälsa. Vi har allt fler ungdomar som har fått ADHD, ADD och autistiska diagnoser. Vi medicinerar bort symtomen av ADHD. Och de enda vinnarna i detta sammanhang är läkemedelsbranschen.
Hur skulle det vara om vi kunde hålla oss på mitten av vägen och inte ranta runt ur det ena diket bara för att hamna i andra? Vi kanske ska söka svar på ungdomars ohälsa BÅDE ur den egna barndomen OCH biologiska faktorer som kan ha bidragit, och kanske ge vård som BÅDE går ut på psykoanalys OCH mediciner? Varför måste allt vara antingen eller, när man kan ge vård som är både och? Jag tror för egen del att då skulle vi få bättre behandlingshem för ungdomar på det sättet, med ett holistiskt behandlingssätt. Det kan ju finnas saker i de ungas barndom som behöver bearbetas, samtidigt som de kanske får medicin så de orkar med behandlingen. Så vi behöver se hela bilden som är ungdomarnas verklighet. Det hjälper ju inte att bara ge dem mediciner, och sedan inte ge dem hjälp. Det förstår ju var och en.